torsdag, december 31, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 53: Adios 2015!


Ave goddagens! I denna sista skälvande timma av 2015 bjuder undertecknad på en fullt otematisk lista att nyårsfira till. Ni får den en dag för tidigt för att ha något vettigt att lyssna på innan klockringningen. Ingen mannamån - partyhatt är obligatoriskt, likaså hög volym på kassettbandspelaren. Till detta rekommenderas en rituell ringdans!


Inledande ABHORRENT DECIMATION sätter ner foten på ett näst intill legendariskt vis i Echoes of the Vortex. "Miasmic Mutation" är en dödsmetallsmocka som lyckas vara både brutal och melodisk på samma gång. Teknisk men medryckande, peppig fast stenhård. Varför har jag inte lyssnat mer på det här under året som gick? Ja, jag ställer mig samma fråga som ni gör. Bot och bättring! 


CULT LEADER tillverkar en grindcore som har förmågan att kännas nyskapande och progressiv. Det får de två champagnekorkar av två möjliga för! Spetsa öronen noga under dessa 1:33 minuter, ni vill inte gå och hämta påfyllning av grillchips utan att först ha hört Gutter Gods. Tro mig.


Två av mina favoritband DRAGGED INTO SUNLIGHT och GNAW THEIR TONGUES har haft den ypperligt goda smaken att jobba ihop! Kan ni begripa vad bra! Först trodde jag det rörde sig om en vanlig basic split-skiva med ett par låtar från respektive band men icket, de har istället lagt ihop sina påsar och gjort en helt ny kaksmet. Vad bidde det då av detta? Jo det ska jag berätta, en skön kladdkakemix av svartmetall, seriemördarsamplingar och dov power electronics från avgrundens rand. Mumma!

FUNERAL THRONE fungerar ypperligt om man som jag är svag för melodisk black. Klara WATAIN-vibbar i detta glada gäng från England. Väl utförda tempoväxlingar, tremoloriff som sitter som hårt åtsnörda slalompjäxor samt stilrent omslag med pekfinger i svartvitt. Bara å åk!


REGARDE LES HOMMES TOMBER, ett bandnamn jag inte ens tänker försöka uttala (från början en filmtitel visar det sig) men som likväl är förbaskat bra, knyter ihop listan för idag. Vi går åt det mer post-svarta i denna skapelse och skruvar ner tempot några snäpp. Vilken svärta! Vilket tungsinne! Vi drar en och en halv slipsten åt rätt håll till A Sheep Among the Wolves.

Avslutningsvis en skål för salig Lemmy som gick bort i dagarna. Tack för allt fina rockfarbror, sov så gott i världen efter denna.


Das was alles, mina vänner – vi lämnar 2015 bakom oss hastigt som en avlöning och blickar framåt mot ett nytt år. Nya tag, nya albumsläpp! Enligt ett mycket tillförlitligt test på interwebs som hade med katter och nyårshattar att göra kommer jag även att vara hälsan själv under 2016. Hurra för det och gott nytt!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 53: Adios 2015!

fredag, december 25, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 52: De sju dödssynderna - Girighet

God jul gott folk!

Kanske lite passande att veckans fredagslista handlar om girighet i ett land där julhandeln säkerligen har slagit rekord igen.

På Wikipedia kan vi lära oss följande om girighet

Greed (Latin, avaritia), also known as avarice, cupidity or covetousness, is, like lust and gluttony, a sin of excess. However, greed (as seen by the Church) is applied to a very excessive or rapacious desire and pursuit of material possessions. Thomas Aquinas wrote, "Greed is a sin against God, just as all mortal sins, in as much as man condemns things eternal for the sake of temporal things." In Dante's Purgatory, the penitents were bound and laid face down on the ground for having concentrated too much on earthly thoughts. Hoarding of materials or objects, theft and robbery, especially by means of violencetrickery, or manipulation of authority are all actions that may be inspired by Greed. Such misdeeds can include simony, where one attempts to purchase or sell sacraments, including Holy Orders and, therefore, positions of authority in the Church hierarchy.
As defined outside of Christian writings, greed is an inordinate desire to acquire or possess more than one needs, especially with respect to material wealth.[21]

Vi kör!
Bildresultat för amorphis logo
Vi drar oss till minnes AMORPHIS under bandets tidigare del av karriären med en skiva då Pasi Koskinen hanterade sången - "Tuonela" Väldigt längesedan jag lyssnade på den skivan som kom 1999, och det var ett glatt återhörande kan jag säga! Låten Greed har ett skönt och tungt tempo som jag verkligen uppskattar. 
Rotten Sound - LogoROTTEN SOUND, den finska grindorkestern framför andra, är ett av mina högst uppskattade band, så att jag skulle ta med Greed från fina skivan "Exit" var kanske lite av en no-brainer. Prick så här föredrar jag att grindcore ska låta, och ska jag vara helt ärlig så är ROTTEN SOUND de värdigaste arvtagarna till NASUMs fallna mantel. Att just NASUM valde att använda sig av Keijo Niinimaa som sångare under sin avskedsturné 2012 var liksom ingen slump. 
Chine - LogoEtt fint Helsingborgsband i form av CHINE. Ni känner kanske till att jag har propagerat för bandet tidigare, och att jag känner bandets förre sångare Fredrik Andersson lite. I väntan att bandet producerar nytt material så finns ypperliga"Betray Your Own Kind" att lyssna på. Fina låten Greed Among Dogs är en härligt aggressiv dänga som låter typiskt CHINE. 
Meadows End - LogoMEADOWS END är ett band från Örnsköldsvik som jag har lyssnat en del på tidigare. Senaste plattan "The Sufferwell" kom 2014 och jag uppskattade den till viss del. Fina Kings Of Greed är en väldigt episk låt med fina körstämmor och feta mattor synt samt rikligt med 6/8-delstakt. 
Lord Dying - LogoLORD DYING från Portland lirar sludge som den ska låta. Jag uppskattar faktiskt bandet mer och mer. Sista låten i listan är Greed Is Your Horse som är en härligt stökig och, faktiskt, ganska hastig låt. I vilket fall så uppskattar jag den mycket!

Nu kan ni återgå till frossandet!
/Martin

fredag, december 18, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 51: Kvartsamtal

2015 närmar sig så sakteliga sitt slut. Tack och lov! Detta har varit ett veritabelt skitår på så många plan men lyckligtvis inte musikmässigt. Där har vi snarare hittat guldkorn både här och var. I och med årsbokslutet kallar jag in ett gäng band till kvartsamtal (som det hette på min tid) för att klappa på axeln, säga "bra jobbat, fortsätt så!", klistra guldstjärna i kanten samt ge en mental high five i fikarummet. Jag skulle inte vilja säga att det här är årets absolut bästa skivor, kan finnas sådant jag missat som skulle platsat bättre och en vill ju icke förhäva sig, men de är onekligen mycket väl godkända album.

Jag har valt exakt en låt per platta på måfå som smakprov, ni ska naturligtvis lyssna igenom HELA skivorna för bästa effekt men spellistan hade ju blivit så hiskeligt lång med kompletta album i så jag fick sätta ner foten. På ett ungefär lika många band representerade här som det finns mellanstadieelever i en skolklass, låt säga 4B. Jag har med flit inte tagit med något av de alster som Martin nominerade härom veckan, enkom för att de har ni redan koll på. Håll en vuxen hårt i handen för nu kör vi!

OUTER HEAVEN lirar doom/sludge på det sätt som triggar min "spela snabbare!"-reflex, men oj så fint det är när man kommer in i malandet. Tänk på långsamheten så att du helgar den, som vi brukar säga. Album: "Diabolus Vobiscum".


LEVIATHAN är ett enmansband från San Fransisco som tillverkar black metal av det mer kaotiska slaget. Vilken frenesi! Vilket knas! Hur gör karln? Vad bra det är. Album: "Scar Sighted".


KJELD, black från Nederländerna men som låter som sprungna direkt ur en mycket kall norsk fjällbäck. Prick allt som är bra har de stuvat in i den här skivan, kapitulera och gå till skogs! Album: "Skym".

IMPERIAL TRIUMPHANT (får mig osökt att tänka på elefant och har en låt på detta album som heter Krokodil) spelar åt det avantgardistiska hållet men utan att bli alltför bajsnödiga. Det tackar vi för. Album: "Abyssal Gods".


CHAPEL OF DISEASE kommer från Cologne (fniss) som ligger i Tyskland. Svängig döds på bästa gammelskolsmanér, lite experimentverkstad på det och slutligen ett fruktansvärt snyggt skivomslag. Heja! Album: "The Mysterious Ways of Repetitive Art".


TRIBULATION. Ack, ack som jag belackade detta album till en början. Jag var förälskad i första fullängdaren, blev förargad av den andra och avfärdade denna nr 3 i ordningen som rent fnys-humbug. Jag hade fel och tar tillbaka, det här är bra. Album: "The Children of The Night".


NECROWRETCH nästa! Uj vad bra! Snabbt går det och glad blir man av detta episka mangel i den mer svärtade dödsskalan. Extra plus för galopptakt. Album: "With Serpents Scourge".


DESOLATE SHRINE visar var det nihilistiska skåpet ska stå! Bra growl, skön känsla av "hej, vi kröp just upp ur gammal gravjord". Hade jag ägt en häxhatt skulle jag lyft på den till detta. Album: "The Heart of the Netherworld".


ISVIND kommer fra Oslo och avhandlar ämnen som döden, ondska och vinter. Vad kan gå fel i detta? Svar: absolut inget. Utom möjligen bandnamnet, men det är fortfarande miltals bättre än exempelvis SNÖTÅRAR. Album: "Gud".


MOONREICH. Hurra för MOONREICH! Jag har fastnat stenhårt för riffandet här, skönt driv även från trumsektionen. Album: "Pillars of Detest".


SCYTHIAN gillar BATHORY och skriver låtar om krig. Det är raka rör som gäller här på bästa gammeldödsmanér. Frågor på det? Nej, tänkte väl så. Album: "Hubris in Excelsis".


HOPE DRONE hade jag med härom veckan. De slinker med här också, av den enkla anledningen att de gör snorbra musik. Album: "Cloak of Ash".


NECHOCHWEN, ett namn nästan lika outtalbart som AKERCOCKE. De spelar så vacker folkmetall att det näst intill uppenbarar sig skräp i ögonvrån. Heja mysledset! Album: "Heart of Akamon".


BLACK BREATH har slagit av på takten bitvis på nya plattan. Det är både bra och dåligt, vissa band har sannerligen förtjänst av tempot och Svarta Pustet är ett av dessa. Trots det är det skojsigt att få lite variation och en något tyngre ljudbild än vi är vana vid. Album: "Slaves Beyond Death".


BLACK FAST - från flåsigt svart till snabbt sådant! Thrash för fulla muggar kommer lastat. Bra driv och melodi i detta. Man har dessutom stuvat in gitarrsolon som känns legitima och inte irriterar mig, bara det är en bedrift. Album: "Terms of Surrender".


FLUISTERAARS betyder viskningar på holländska. Hur var det här då? Jo tack bra, atmosfärisk black med väsig sång. Ibland blir trummorna platta men det kan jag förlåta. Krispigt ljud och skön fräschör på det bådar gott inför kommande släpp. Album: "Luwte".


VI heter nästa akt och kommer från Frankrike. Gillar man DEATHSPELL OMEGA kommer detta sitta som en bit knäck i visdomstanden, dvs fast förankrat. På med ritualkåpan och öka volymen, här ska svartmässas! Album: "De Praestigiis Angelorum".


ENSLAVED härnäst. Den här skivan är nästan lika bra som fabulösa alstret "RIITIIR" och det vill inte säga lite. De kommer undan med rensången, growlandet är fantastiskt. Album: "In Times".


INVOKER känns som en riktigt välbevarad hemlighet, hörde bandet först härom dagen och föll som en julgran på en gång. Jag är väldigt svag för DISSECTION och det här ger mig liknande vibbar musikmässigt. Lyssna och njut! Album: "Aeon".

Och härmed tar vi rast, gör pausgymnastik samt äter en välförtjänt clementin. Snyggt jobbat, klapp på axeln och god helg!

Fredagslistan 2015, vecka 51: Kvartsamtal





fredag, december 11, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 50: Nominerade till årsbästalistan 2015

Ages - The Malefic Miasma













"The Malefic Miasma" - AGES. En av de absolut vackraste skivorna jag hört överhuvudtaget. Falunbandets debut gör det mesta rätt. Här finns en otrolig stämning som emanerar utöver det rent tekniska utförandet som, såklart, är klockrent. Karin skrev i sin recension av skivan på WeRock att den är "svårtartat beroendeframkallande" och jag instämmer till fullo.

Barren Earth - On Lonely Towers













"On Lonely Towers" - BARREN EARTH

Jag har gillat BARREN EARTH ända sedan bandet släppte "Curse Of The Red River" 2010. Med ny sångare i Jón Aldará har bandet fått någon av en nytändning och senaste släppet "On Lonely Towers" är en skiva som heter duga. I min recension av skivan skrev jag att
Överlag imponerar BARREN EARTH mycket. Med ”On Lonely Towers” har bandet fått till en platta som kombinerar bandets seriösa sida med en fin lekfullhet. Skivans stringent starka låtmaterial imponerar storligen på mig, och när jag får musiken paketerad i en sådan här grym produktion gör det att jag kommer återvända till skivan ofta under 2015. 


Psycroptic - Psycroptic













"Psycroptic" - PSYCROPTIC
När ett band sätter sitt eget namn på en skiva så får de banne mig vara beredda att leverera sitt yttersta. Tack och lov gör bandet från West Hobart det. Med underbar ackuratess blandas tekniskt lir med ett fruktansvärt gött sväng som gör det svårt att stå emot detta bands charm.


Borealis - Purgatory












"Purgatory" - BOREALIS

Min förtjusning över kanadensiska BOREALIS tog sin början strax efter det att bandet hade släppt "Fall From Grace" och det var Susanne som gjorde mig uppmärksam på bandet. Evig tacksamhet skulle jag kunna sammanfatta den handlingen med, haha! Senaste skivan är fantastiskt bra. Jag skrev i min recension av skivan att detta verk har få medtävlare i foran melodisk metal. Hantverket är stringent bra, och produktionen en njutning för öronen.

Symphony X - Underworld













"Underworld" - SYMPHONY X


SYMPHONY X måste vara ett av de jämnaste banden i världen. I stort sett varje album bandet gett ut bjuder på fin musik. "Underworld" är inget undantag. När den släpptes blev jag i stort sett beroende av skivan och lyssnade i stort sett inte på något annat under en vecka. När jag inför denna listas sammanställning återvände till skivan var jag nära att trilla dit igen - ett gott betyg om något!

Amorphis - Under the Red Cloud












"Under The Red Cloud" - AMORPHIS


Ett tydligt fall framåt för finska AMORPHIS som jag tyckte hade en dipp med "Circle". Senaste plattan strålar av självförtroende och kraft - och det med rätta då låtmaterialet genomgående är starkt som satan.

Ghost - Meliora

"Meliora" - GHOST.

Såklart är GHOSTs tredje platta med i nomineringslistan. Jag uppskattar verkligen plattan som är så oerhört mycket starkare än såsiga "Infestissumam". Varenda låt på "Meliora" visar på ett band som så tydligt vet vad de vill och som har medlen att åstadkomma verklig magi. Detta är det bästa GHOST har klämt ur sig.

The Black Dahlia Murder - Abysmal












"Abysmal" - THE BLACK DAHLIA MURDER

Det är lätt att tycka om THE BLACK DAHLIA MURDER som på färska "Abysmal" fortsätter att leverera smart melodisk death metal av yttersta kvalitet. Här samsas teknikalitet med sväng och ystra krumsprång på ett fullständigt självklart sätt.

Iron Maiden - The Book of Souls

"The Book Of Souls" - IRON MAIDEN

Dubbelalbum inspelat i hemlighet med en cancersjuk sångare - och ändå visar IRON MAIDEN att de jävlar i mig fortfarande kan sopa banan med rätt så många band. I min recension av skivan skrev jag att
Överlag känns liret starkare – riffen är tydligare, vassare och solona känns farligare än på bra länge – och samtidigt är det helt klart från första till sista ton att detta är IRON MAIDEN. Den stora skillnaden är att bandet på ”The Book Of Souls” känns starkare än på över ett decennium. Har du övergett bandet? Kan vara läge att uppsöka IRON MAIDEN igen.

Alkaloid - The Malkuth Grimoire

"The Malkuth Grimoire" - ALKALOID

Progressiv teknisk death metal levererad av musiker med CV längre än de flesta. På något märkligt sätt så är "The Malkuth Grimoire" en av de mest lättillgängliga skivorna jag stött på inom denna ganska så krävande subgenre. Teknikaliteten är det inget fel på, och bandet lyckas tillräckligt väl med att demonstrera sina färdigheter om jag säger så. Men det är låtarna som står i centrum. Och låtskrivandet är det sannerligen inget fel på när det gäller detta band. Kunde blivit platt fall - nu har vi en skiva som svävar mot de högre sfärerna.

The Great Discord - Duende

"Duende" - THE GREAT DISCORD

Förenade av en gemensam kärlek till GENESIS, KING CRIMSON, DILLINGER ESCAPE PLAN och MESHUGGAH skapade sångerskan Fia Kempe och trummisen Aksel Holmgren THE GREAT DISCORD och snickrade ihop en skiva som är magisk. Storslagenhet, köttighet och väna tongångar kopplas ihop på mycket imponerande sätt. En skiva att återkomma till bara för att upptäcka att den har vuxit ytterligare.



Irreversible Mechanism - Infinite Fields

"Infinite Fields" - IRREVERSIBLE MECHANISM

Jag skrev om det vitryska bandet att ”Infinite Fields” är inte den typiska tekniska rensmackan. IRREVERSIBLE MECHANISM uppvisar tydliga bevis på att de verkligen vill och kan vara mycket mer än ”bara” tekniska. Låtarnas stringent genomarbetade känsla och höga nivå gör att det inte kan bli annat än ett högt betyg. Detta är en av årets hittills bästa plattor. Kolla in den.

Theories - Regression













"Regression" - THEORIES

En väldigt fint genomarbetad och stringent stark grindcoreplatta. "Regression" är en oerhört imponerande debutskiva som även om den inte är det mest originella ni hört bjuder upp till yster ringdans. THEORIES är ett band som vet vad de sysslar med. De har också, emellanåt, den goda smaken att bryta mot genrekonventioner på sätt som gör att jag uppskattar bandets tonkonst än mer.

Cattle Decapitation - The Anthropocene Extinction













"The Anthropocene Excintion" - CATTLE DECAPITATION

Med stor auktoritet levererar CATTLE DECAPITATION den bästa rensmackan sedan MISERY INDEX förra året gav ut "The Killing Gods". Det är argt och drivet mest hela tiden. Att bandet dessutom har lärt sig att svänga nåt så in i helvete gör "The Anthropocene Exctinction" till en njutning från början till slut.



Moloken - All Is Left to See













"All Is Left To See" - MOLOKEN

Synnerligen personlig och mörk skiva från norrländska MOLOKEN som återigen bevisar att de är ett band som är värda vår uppmärksamhet. Att bandet har utökat sitt synnerligen personliga uttryck med en personligt upplevd historia gör att skivan känns betydligt viktigare än det material bandet har släppt ifrån sig tidigare. En skiva med stort djup och avgrundsdjup svärta.

fredag, december 04, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 49: Ta i trä!

Så här i adventstider börjar det kanske klia i fingrarna efter att skaffa julgran? Träd och skog är ju som vi vet ett tacksamt tema om man sysslar med exempelvis black metal och eftersom detta är min kopp med kaffe får ni er idag en koncis limpa barkbröd till livs. Fram med rubanken så åker vi!



CARPATHIAN FOREST kändes givna i sammanhanget, ooouaaaeroooough-häxlätet är extra legendariskt i Skjend Hans Lik så den fick det bli. Håll i ett väggfast bord av furu under dessa krampartade fem minuter av norsk argledsenhet.

På tal om träd och Norge kommer här nästa legendariska band - KVIST. De släppte exakt en fullängdare år 1996 och den håller än idag. Har ni inte hört den om och om igen så gör det ögonaböj. Ockultism och mörker für alle i träslöjdslokalen!

Tempoväxling nedåt i skalan nu, FOREST OF SHADOWS gör en långsam och doomig powerballad. Gothdoftande sång, melankoliskt plinkplonk och ta mig tusan om det inte är en flöjt där i början också. Upp med ciggtändaren och vaja i takt till Eternal Autumn.



Vi fortsätter på den långsamma banan med FORGOTTEN WOODS. Den gullpluttiga melodislingan som går som en röd tråd genom hela låten sätter sig fast i huvudet något djävulskt. Det är både bra och dåligt för i längden blir låten The Principle And The Whip något monoton, likväl svår att sluta lyssna på.

CLINGING TO THE TREES OF A FOREST FIRE (pust och stånk för detta bandnamn!) beskriver sig som "total fucking dissonant anti life funeral grind". Jag håller med men det är en viss ojämnhet som erbjuds. Typexempel på ett band som vill för mycket och till sist går vilse i trollskogen pga ängslighet. Men här finnes viss potential så CTTTOAFF får avrunda listan med I Walked Away from the Human Race. Ja, det är helt rätt - ibland får man bara gå ifrån.



Peppar peppar, ta i trä - nu är det fredag! Med förhoppningar om en trivsam helg,

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 49: Ta i trä!

Featured Post

Fredagslistan 2017, vecka 46: Nominerade till årsbästalistan 2017 - mark II?

Gott folk! I somras körde jag en fredagslista baserad på 5 skivor som kan komma ifråga till min personliga årsbästalista över 2017. Nu är ...

Populära inlägg