fredag, juli 29, 2011

Fredagslistan

Fredagslistedags och jag måste säga att jag har längtat efter detta, haha! Jag gillar ju att göra listor, och när det har kommit så mycket bra musik som det har gjort under försommaren/sommaren blir det såklart mycket roligare att pyssla med fredagslistan.

Är förvånad över bredden i veckans lista - ni kommer visserligen hitta rens i form av FLESHGOD APOCALYPSE exempelvis, men även GHOST. Där har ni listans två poler. Resten får ni, som vanligt, klicka er vidare via länken för att njuta av.



onsdag, juli 27, 2011

Smakprov från OPETHs kommande platta

Snappade upp hos kollega Kim att nu hade minsann OPETH släppt ifrån sig ett smakprov från kommande plattan "Heritage". Nu, ett antal lyssningar senare, kan jag konstatera att det nog är en del som inte gillar vad de hör i låten The Devil's Orchard trots att Åkerfeldt har varit ack så tydlig med att det kommande släppet inte kommer att låta som de tidigare opusen. Och det är väl gott så, då bandet för mig alltid har varit ett band som har hyllat utveckling mer än någon annan konstellation inom metalvärlden.

Och hade man pressat kritikerna lite, så hade de nog erkänt att helt alienerade är de inte - för detta låter trots allt som OPETH. Produktionen är visserligen mycket råare och musiken jädrigt mycket proggigare än innan, men jag tyckte faktiskt att man kunde skönja dessa tendenser redan på "Watershed". Avgör själva - för egen del gillar jag vad jag hör.

/Martin

tisdag, juli 26, 2011

Geni



Superpepp minst sagt när man hör denna, inte sant?

/Martin

Supporta scenen: metal på Helsingborgsfestivalen

Var tar året vägen? Återigen är det dags för till stora delar riktigt usla Helsingborgsfestivalen att visa sitt söndernasade anlete, och man ska tvingas vada fram bland drängfulla 40-talister som minsann hävdar att den bästa musiken stod några rullande stenar för på 1960-talet, samtidigt som folk vallfärdar för att betala överpriser för dålig föda att inmundiga när Erik Saade bräker sönder hörselgångarna totalt över en absurt välkomnande publikskara. Ja, fy fan.

Tur att åtminstone Studiefrämjandet och ABF tar sitt ansvar att motverka det musikaliska förfall som festivalen dras med år ut och år in, genom att erbjuda lite mangel på fredag. Kommer det bli lika bra som på Gröningen? Spelmässigt säkerligen, även om jag (och många med mig) längtar tillbaks till tillställningarna från svunna år då Tumstock var ett heldagsarrangemang med akter där SOILWORK, HATESPHERE och VOLBEAT vid sidan av de lokala akterna bjöd på fullt ställ.

Några av de akter kan beskådas på scenerna vid Birger Sjöbergs Plats:

Fredag:

SIX IN LINE, 16.30 - Thrash. Kanske inte det mest lysande bandet, men det bjuds ju på tvåtakt!

8 STONE, 18.30 - Tung, svängig hårdrock med dubbeltramp. Går lite för långsamt för att jag ska gå igång totalt, men det låter helt klart inte dåligt om detta gäng.

CORRODED, 21.45 - Har du inte fått nog av musik i 3 Doors Down och Nickelbacks anda ska du kolla in detta band.

THE SCORNED, 22.45, -Thrash med dödsinslag. Här snackar vi fullt ställ. Och det låter riktigt bra också. Jag skrev om bandet redan 2006 i samband med att THE HAUNTED hade kommit ut med "The Dead Eye".

FAITHFUL DARKNESS, 23.30. Detta gäng behöver väl ingen närmre introduktion. Habil melodisk döds, varken mer eller mindre. Gott så, haha!

/Martin

måndag, juli 25, 2011

Slut på flamsandet

Hoj!

Nu får det räcka med ledighet - inte för att jag direkt tagit igen mig under mina semesterveckor från det betalande jobbet, men ändå.

Jösses, vilken fullständigt sjuk sommar det varit! Copenhell Festival, IRON MAIDEN, Big 4, och Getaway Festival - absurt många band, absurt mycket skrivet och fotat. Och naturligtvis en stollig mängd musik som har fyllt huvudet. Jag har aldrig upplevt en liknande sommar, och frågan är om man kommer få uppleva en liknande igen. Trevligaste arrangemanget? Getaway, som såg till att jag verkligen insåg hur fantastiskt kul det är att skriva om musik. Har man de förutsättningarna som erbjöds på Getaway så behöver man faktiskt inte mer än en öl per dag - skallen min var ändå i ett fantastiskt rus. Största överraskningen på festivalen var faktiskt GHOST. Jag har dömt ut bandet tidigare; nu kryper jag till det inverterade korset och slår fast att bandets konsert var bland det bästa jag upplevt i konsertväg. Pure and simple. Ah, ni får några härligt ambienta grynbilder på kalaset :-)




Ja, riktigt mysigt kusligt inne i Gasklockan som ni förstår. Att lokalen var fullständigt klockren (no pun intended) som konsertlokal bevisades gång efter annan under konserter av DESULTORY, MARDUK och SCAR SYMMETRY bland andra.

Att det nu är jag som bossar över bloggen med oinskränkt makt kommer, som Alex så klokt påpekade, innebära att det kommer bli lite mer slagsida åt rens. Inte för att all musik Alex lyssnar på är dålig, men vi snackar ju för helsefyr om två-takt! Så, nog dryftat om detta - Alex hoppas att du får en bra semester. Nu kör vi!

/Martin

fredag, juli 22, 2011

Fredagslistan vecka 29

Sooooommar, sommar och sooooool. Eller regn. I vilket fall går jag på semester idag och lämnar varsamt över bloggen till herr Martin som återkommer på måndag. Han kommer säkerligen att se till att ni får dubbeltramp och D-takt i fredagslistorna igen, som ju saknats rätt hårt under mina fyra soloveckor här.

De närmaste tre veckorna skall ägnas åt att överföra en bootlegsamling på ca 2000 konserter i lossless ljudkvalitet till en extra hårddisk, man kan inte vara nog försiktig. Dessutom fick jag den nya Alice Cooper-boxen häromdagen vilken självfallet ska avnjutas, speciellt den kompletta 1971-konserten på cd och dvd´n med förhoppningsvis skojigt material.

Tills vi ses (hörs? läses?) nästa gång får ni ha en fin sommar. Listan idag är min förhoppning på setlist i oktober. Bara 3 månader kvar....(och fem till JUUUUUUUUUL!!!!).



/Alex

måndag, juli 18, 2011

Ozzy Osbourne 30th Anniversary Blizzard-boxset

I denna tid av återutgivningar, remasters och oändliga "made-for-Statoil"-Greatest Hits-skivor så har gamle herr Oswald också behagat peta ur sig en box. Skillnaden mellan hans och många andras är att emedan andra boxar ser fina ut men har meningslöst innehåll så ser Ozzys snarare ok ut men har kanoninnehåll.

Vi var nog många som satte både en och två näsvisslor i halsen när Blizzard Of Ozz och Diary Of A Madman remastrades och fick NYA trum- och basspår 2002. P.g.a. en långtgående konflikt mellan låtskrivarna/artisterna (Bob Daisley och Lee Kerslake) och det stora Helvetet (Sharon Osbourne) valde den sabla dåren helt sonika att radera deras instrument och ersätta med nyinspelningar gjorda av Ozzys dåvarande bandmedlemmar. Hela, och då menar jag verkligen HELA, hårdrocksvärlden funderade då på att på något sätt försöka ta livet av idioten. En större blasfemi hade inte ägt rum sedan..., ja, när?

Detta är fixat i den nya boxen. Tillsammans var vi många som yttrade vårt missnöje på forum och annat varpå det helt enkelt inte fanns någon chans att komma undan med ett dylikt småsnålt tilltag en gång till.

I boxen får vi således de två monumentala Blizzard och Diary-skivorna i nygjorda remasters med originalinstrumenten ljudandes ur Sony Walkmannen. Både på CD och på 180-grams vinyl dessutom. Som bonus på Blizzard får vi även singelbaksidan You looking at me looking at you tillsammans med en ny mix på Goodbye to romance och ett kort soloutdrag av geniet Randy Rhoads.

Randy Rhoads ja, make no mistake - denna boxen är den ultimata hyllningen till denna fantastiska människa som togs ifrån oss alldeles för tidigt. Allting handlar om Randy. Precis som sig bör enligt mig. But I am digesting, tillbaka till skivorna.

Någon har klagat på att den andra singelbaksidan från tiden, You said it all, inte är med. Anledningen torde vara att den inte finns någon studioversion på låten utan bara liveversioner, men visst - den hade ju gjort samlingen helt komplett och det finns gott om tid kvar på skivan. Skumt, sa grisen.

Diary får inga bonuslåtar alls men däremot finns det en bonus-cd som enligt initiala källor skulle innehålla en hel konsert men som nu verkar vara ytterligare ett hopkok av olika spelningar. Jag har inte helt lyckats redan ut var alla låtarna kommer ifrån men några av dem verkar härstamma ifrån Montreal 1981-spelningen som finns i de flestas bootlegsamlingar. Jag ber att få återkomma med en komplett analys om någon är intresserad av en dylik.

Det bästa i boxen är dock DVD´n. Dels finns där en dokumentär, av typen "vi berättar samma gamla historier en gång till". Den är av föga intresse för den som varit intresserad av (läs: dyrkat) dessa skivor och artister i 30 år. Däremot får vi som bonusmaterial något alldeles ohyggligt fräsigt. Jag listar detta:

1. After Hours 1981 - 4 låtar live i tv-studio 1981. Finns sedan länge i samlarkretsar men här är det direkt ifrån tv-stationens masterband. Tårar föll när den betittades.

2. New York Palladium 1981 - Ja dra mig på en kall pilsner och kalla mig för Glenn. En student drog med sig sin 8mm-kamera och ställde sig längst fram när Ozzy med gäng behagade besöka gamla Palladium i New York i maj 1981. Totalt filmade han 32 minuter, 10 rullar. Bilden är härligt grynig och ljudet funkar även om det såklart inte är perfekt. Vi får inte se några kompletta låtar tyvärr, rullarna var inte så långa, men det vi får se är en av de ytterst få konsertinspelningar på video som finns med Randy* och det är fanimej helt fenomenalt! Att en artist av denna magnituden "vågar" släppa en sådan opolerad film är något som alla borde ta lärdom av. Priority has been given to historical content. No shit!

3. Några tv-klipp till, inkl. en oklippt tvkamera som filmar de förata två låtarna i Albuquerque 1982. Randy på Diary-scenen. Over the mountain med Randy. När såg du det senast? Trodde väl det.

Summa sumarum är det en fräck box, jag förstår att alla inte vill betala 1300 spänn för skivor de haft i 34 år bara för att det finns en bonus-dvd med. För egen del så var den helt prisvärd tack vare Palladiumgiget, hade det dykt upp sådana rullar på ebay eller liknande så hade jag nog varit med och budat uppåt åtminstone en 5-6000 så att få se denna konsertfilm för "ynka" 1300 var bara fräckt. Vi har alla våra laster.














/Alex

* Det som överhuvudtaget finns på DVD med Ozzy och Randy sedan innan är endast After Hours-specialen, 10 minuter från Palladium 1981 (det andra setet, filmat på balkongen), 20 minuter från Chicago 1982 samt några få nyhetsklipp. That is all.

fredag, juli 15, 2011

Fredagslistan vecka 28

Idag blir det ingen vanlig lista, Martin har fortfarande semester och jag har inte engagerat mig i metallyssnande alls denna vecka utan ägnat några timmar åt P3 Dokumentärs arkiv istället.

Jag muttrade för några veckor sedan om ett par boxar jag inhandlat, och den fina Morbid-boxen har nu dykt upp på Spotify varför det blir den som står för listans innehåll idag. Jag köpte LP-boxen där man fick allt material på 3 vinylskivor + en fin informativ booklet som har ett förord skrivet av Daniel Ekeroth.

Boxen är väldigt snygg och full med fräsiga bilder på skivkonvoluten och i boken (varav några är återkommande - tyvärr verkar det inte finnas så vansinnigt många bilder på bandet och Dead i allmänhet..). Ljudet på inspelningarna varierar naturligtvis väldigt mycket, bäst låter inte helt överraskande den monumentala December Moon-demon. Deads sång är magnifik i sin enkelhet, låtarna är oerhört stämningsfulla och man kan bara ana hur fräckt det måste ha varit att ha fått se bandet live.

Boxen är ett måste hos varje människa med ens det minsta intresse av svensk extremmetal och dess tidiga dagar. Är det förresten någon läsare av denna blogg som var med och aktiv under dessa år, och även kanske något senare under Aarseth- och Helvete-tiden? Kommentera eller maila gärna en rad eller två om stämningen, om det nu fanns någon sådan. Jag kan reta mig oerhört idag på att jag både levde och var väldigt medveten under denna tid men att jag inte förstod att uppskatta musiken och andan. Det hade varit intressant att få ta del av någons erfarenheter och tankar.



/Alex

torsdag, juli 14, 2011

Rockvideomaraton

Det finns kanske fler som har det lite lugnare än vanligt varför det aldrig är fel att avnjuta några hits. Den första är en av de för mig mest definierande filmerna, länge försökte jag glatt härma Blackies kobenta stil. Undrar idag varför.



Nästa video är en av de allra bästa. Rolig låt och bra humoristisk story. Inte ett uns allvar så långt ögat når. Det gillar jag.



Ooooh. Nu samlar vi god 80talsmetal och fantastisk 80talsskräckfilm i en och samma video. Kan fortfarande erinra mig de behagligt obehagliga rysningarna som gick över ryggraden när jag som tioåring fullständigt fastnat i skräckfilmsträsket. Lyckligtvis har jag aldrig tagit mig ur det.



Ok - en till, sen räcker det. Denna fanns på någon form av samlingskassett med kanske fem-sex andra musikvideos (inte hårdrock tror jag) som man kunde hyra i en videobutik i Helsingborg under mitten av 80-talet, och antalet gånger jag hyrde den i sträck tillsammans med antalet gånger jag tittade på videon står i bjär kontrast till hur mycket tid jag lade på läxor, städning eller annat onödigt. Tänk att man var så intllig...entelli...egentli....smart redan som sjuåring.



I regnet,
/Alex

onsdag, juli 13, 2011

Galenskap

Ok, nu får vi summera lite. 3 konserter och över 250 mil på 4 dagar. Till och med den mest härdade Bergdahl är faktiskt lite trött idag. Det blev Paris i helgen då jag fick återse mitt älskade Return To Forever. Det hör tyvärr hemma på en annan blogg misstänker jag dock så det får jag med sorg i hjärtat lämna därhän.

I måndags var det dags för Accept på KB i Malmö. I sista stund lades något lokalt dravel till förband till i lineupen, så när jag anlände prick 20.00 hörde jag oväsen inifrån KB varpå jag helt sonika satte mig vid turnébussen utanför och gjorde inget istället för att gå in. Dirty Passion skall de ha hetat. Es ist für mich egal. Jag satt dock inte ensam, både Hermann Frank och Stefan Schwarzmann kom förbi och några ord utväxlades (även Wolf och Peter susade förbi men det var bara som hastigast).

Accept var precis lika bra som de varit hela året, det är fullständigt osannolikt att ett band kan låta så bra och hungrigt efter så många år i gamet. Visst, det är bara Wolf och Peter som varit med hela tiden men det märks fanimej inte då ALLA gör ett alldeles ypperligt jobb och är snortajta. Jag är lycklig som tjugofem barnkalas över dte faktum att Mark Tornillo kommit med i bandet för under de 18 år jag älskat Accept och sett dem live så är det bara återföreningsturnén 1993 som kommer upp i närheten av hur bra de är idag. Att de sedan hade det allra bästa utljudet jag någonsin hört på KB är ett plus, det var kristallklart utan att förlora i vare sig ton, bett eller djup. Jag svettades som en liten liten ponny utan att röra mig alls. Så hårt var det.

Som sig bör så efterföljdes måndagen av en tisdag, men inte vilken tisdag som helst utan en där Black Country Communion skulle göra sin danska premiär på fina KB-hallen. Deras 19:e konsert ihop skulle spelas i hallen som Glenn Hughes en gång gjorde premiär med Deep Purple Mark III i. Bandet var inget annat än fenomenalt, de ystra tusen personerna som orkat ta sig till hallen fick se en uppvisning som inte skådats i den hallen på många år. Joe Bonamassa var fenomenal (han sjunger ju rätt bra också, grabben!), Derek Sherinian var bra (men för lågt mixad tyvärr), Jason Bonham förvaltar sitt arv bra och Glenn Hughes var gud. Allt i sin ordning, således. En liten minus i protokollet var dock ljudet, en samling gröt under de tre första låtarna som lyckligtvis ordnade upp sig när det blev dags för de episka låtarna typ Song of yesterday och Save me. Och, till sist, en liten trojka funderingar att ponera när andan faller på:

1. Vem fan är Sören Andersen som var insatt som förband? (försöksutsläppt tvättmongo?)
2. Vem fan har sagt åt honom att han kan spela gitarr??? (hans mormor med kraftigt nedsatt hörsel??)
...och den kanske värsta...
3. Vem ända in i BELZEBUBS BASTANTA BADBYXOR fick för sig att kräket skulle gästa på BURN?? Denna nästintill orgastiskt klimaktiska avslutningslåt som skulle stå som en hyllning till Glenns karriär i en sådan anrik hall totalslaktades i solot av det här jävla snedsprånget som inte skulle kvalificera i kommunala musikskolans 6-åringars första nervösa framförande av Lilla Snigel. Hela kvällen var magnifik fram till dessa sista minuter och jag ämnar ägna återstoden av dagen att sitta och önska att Sören Andersen utvecklar någon form av självinsikt varpå han raskt överger "gitarrspelandet" till förmån för att bli tredjesorterare på Posten Inrikes i Danmark, avskiljd från omvärlden och fråntagen alla plektrum för all framtid.

Nu får det minsann räcka med spelningar ett tag. Typ nio dagar eller så. Ganska exakt nio faktiskt. Skönt det egentligen, jag har redan abstinens.

Hmm, undrar om Martin läser här nu när han är ledig. Fan, jag kanske kommer undan med det... Jag gör ett försök. RETURN TO FOREVER LIVE I PARIS!!! MOHAHAHAHAHAHAHAHA!



/Alex

söndag, juli 10, 2011

Metallbibliotekarien på Getaway

Vi avslutar rapporteringen från Getaway med recensioner av EARTH CRISIS och IMMORTALs konserter. Texten hittar ni här.

Det har varit ett sant nöje att jobba på festivalen, mycket beroende på den oerhört trevliga stämning som har rått i pressrummet. Detta faktum kan i mycket tillskrivas Per och Hanna från Triada som har hjälpt till på alla möjliga vis för att vi skribenter skulle trivas. Tack som fan! Och tack också till Jens, mannen med den snyggaste ansiktsbehåringen på hela festivalen.

Godnatt!

/Martin

lördag, juli 09, 2011

Just nu på festivalen pt 6

HAMMERFALL bränner av pyro som får hjärtat att hoppa upp i halsgropen där jag sitter inne i pressrummet. Att bomberna smäller betydligt högre än bandets musik torde vara självklart, men publiken går verkligen igång på bandets trygga hårdrock. Ja, hårdrock - inte metal, haha!

För egen del har jag skrivit klart texten om EARTH CRISIS gig och peppar lite försiktigt inför IMMORTALs sena spelning på Banditscenen. Den drar igång kl. 00:45 och kommer att utgöra sista grejen jag bevakar på festivalen.

EARTH CRISIS förresten. Trots att jag aldrig har hört bandet innan och inte är någon hardcorediggare av mått tyckte jag att bandets konsert var mycket trevlig. Vilket kan ha att göra med sällskapet bestående av värd Preben och hans mycket sympatiska vänner Linda och Annika, samt Annikas syster och kompis som hade skrapmärken på knäna efter den grymma moshen under KREATORs gig igår. Vad säger man - att en liten tjej gav sig in där är inget annat än respekt.
Del 1 av dag 3 finns nu att gotta sig åt här. Nu ska jag ut och kolla på sista halvtimmen av ACCEPT.

/Martin

Just nu på festivalen pt 5

THE POODLES står på scen. Jag är måttligt intresserad men publiken tjoar och sjunger glatt med. Trummisen har 4 baskaggar. Mäktigt säger vissa. Posör säger jag.

Det är extremt varmt idag - det kan vara det varmaste jag upplevt under hela festivalen. Idag är jag faktiskt glad över att jag inte ska dricka öl förrän kanske en ikväll då jag skrivit det sista. Jag har aldrig druckit så få öl under en festival som under Getaway, och ändå haft så fantastiskt kul och känt mig så rusig. Rimligt. Idag blir det inte fullt så späckat schema som igår, men ändå trevligt. Som vanligt uppdateras WeRock i vanlig ordning under dagen och kvällen.

/Martin
Nu tänker jag göra kväll efter en fullspäckad dag på festivalen. Dagen avslutades med bland annat de mäktigaste circle pitsen jag sett på bra länge och definitivt de största som festivalen har skådat hittills. Vilket band som åstadkom detta? Kolla in rapporten i part 3 av dag 2.

Godnatt!

/Martin

fredag, juli 08, 2011

Just nu på festivalen pt 4


Just nu har festivalen tillkännagett nästa års headlineband. Och det är MANOWAR. Wow, snacka om antiklimax. Joey Dimaio kom ut och var som han brukar vara - dryg, självgod och helt enkelt för mycket. Jag såg bandet på Roskilde 2002 och kunde inte sluta skratta. På den nivån är det. Men det var en hel del bland publiken som tog emot nyheterna genom att gå fullständigt bananas. Just nu lirar THE DARKNESS på den största scenen. Jag tänkte skriva om de gigantiska circle-pits som KREATOR fick publiken att utföra på den röjigaste konserten hittills på festivalen. Och peppa för OPETH som avslutar dagens begivenheter för min del.

/Martin

Metallbibliotekarien på Getaway, dag 2 pt. 2

Är helt lyrisk efter VOMITORYs och SOREPTIONs spelningar - dödsmetall blir nästan inte bättre än så här. Vill ni veta precis hur jäkla glad jag är just nu kolla in länken.

Och utanför pressrummet formligen öser det ner, blandat med solsken tro det eller ej.

/Martin

Metallbibliotekarien på Getaway, dag 2 pt. 1


Nu kan man ta del av första rapporten från dag 2 av Getaway på Werock. Följ bara länken. I övrigt är det riktigt kul att se att Smålandsfolket är på festivalen. Får skylla på Mattias Kling som verkligen har dragit ner mig i tunnbrödsrulleträsket. Att ärtröra, sallad, gurka och ost kan smaka så bra! Jag vill inte äta något annat resten av festivalen, haha!

/Martin

Fredagslistan vecka 27

Ah....fredag och en SJUKT bra helg med mera framför mig. Imorgon är det Paris som gäller, det kommer att bli magnifikt. Det är sällan jag är skakig inför en spelning men nu hade jag fanimej kunnat få anställning som tillfällig milkshakemaker.

Listan denna vecka blir en liten hyllning till förra helgens episka Big 4 på Ullevi, dock utan Metallica. Som en bonuspegg slängde jag med Accept också så att det blir en lista värdig en vinnare. Martin lyser med sin frånvaro rent fysiskt men digitalt lämnar han sina avtryck på bloggen och jag hoppas han har det oförskämt bra. Han har inte mailat in några låtar men vi kan väl vara överens om att han troligtvis kör Lena Ph´s samling på repeat i lurarna?



Med en önskan om en förnämlig helg.

/Alex

Just nu på festivalen pt 3

Soundcheck på största scenen av Engelska EVILE vars basist Mike Alexander omkom för två år sedan av en blodpropp i lungan. På turné i Sverige som support till ENTOMBED. Bandet skulle ha spelat på Getaway redan förra året, men fick av förklarliga skäl ställa in. Därför är det extra kul att festivalen har bokat bandet detta år i stället.

Ska bli riktigt kul att höra bandet. Innan dess klämmer jag som uppstart in lite lokal black metal i form av TYRANT WRATH. Dagen är synnerligen välspäckad med band som PRAY FOR LOCUST, VOMITORY, SOREPTION, AMORPHIS, DESULTORY, KREATOR och OPETH. Dessa band har jag ambitionen att skriva om i alla fall. I mån av tid kommer jag även kika lite på HARDCORE SUPERSTAR, DANZIG och THE DARKNESS. En bra dag helt enkelt :-)

/Martin

torsdag, juli 07, 2011

Just nu på festivalen pt 2

Sitter och lyssnar på de mer än lovligt oktavhöga skriken från publiken på BULLET FOR MY VALENTINE. Månne kan det vara så att bandet drar till sig lejonparten av de kvinnliga besökarna på festivalen. Kul verkar de ha i vilket fall :-)

Just nu på festivalen

Sitter jag vid min bästa vän för tillfället. I ett för stunden lugnt och glesbefolkat pressrum med MONSTER MAGNET i bakgrunden är livet ganska gött. Varför jag inte är på konserten? Tja, jag har aldrig tyckt speciellt mycket om MONSTER MAGNET, och det jag hör får mig inte att vilja dyka rätt ner framför scenen faktiskt. Hellre då blogga lite grann med en pris innanför läppen och en stor burk sötsliskig Monster Energy och ladda upp för en förmodligen mycket välfylld spelning med GHOST om 45 minuter.

/Martin

Metallbibliotekarien på Getaway

Så, kunde såklart inte avhålla mig från att blogga lite under semestern, haha!

Tänkte bara berätta att jag är på plats i Gävle på Getaway för WeRocks räkning och det kommer att bli en hel del uppdateringar på siten under festivalens gång. Programmet ser riktigt bra ut, solen skiner, uppkopplingen funkar - med andra ord: förutsättningarna för en riktigt bra festival finns i allra högsta grad.

Band som lirar under dagen: EVERGREY, DEATH ANGEL, CORROSION OF CONFORMITY, MONSTER MAGNET, PAPA ROACH, GHOST, GRAVEYARD, DEATHDESTRUCTION och MARDUK. Plus några andra såklart. Jag kommer nog att välja att se GHOST framför PAPA ROACH då de spelar samtidigt, bara för att kunna säga att, jo, jag har sett GHOST.

Edit: Nu kan ni ta del av del 1 av festivalrapporteringen här.

/Martin

Ytterligare en bra helg

Ack du sköna torsdag. Helgen nalkas och med den en Parisresa. På anrika Olympia, japp DET Olympia där den klassiska vinylbootleggen med KISS, Stoned In Paris, spelades in, ska jag få se fusionbandet Return to forever igen. Det blir mumma för kräsna öron.

På måndag blir det tysk metal i Malmö när Accept besöker KB, hoppas de petar in något riktigt fräckt i setet typ Run if you can från Predator eller den ständiga önskelåten Losing more than you´ve ever had från Balls to the wall. Det blir tyskt, det blir hårt och det blir underbart.

Tisdagen sen, ja, den ger oss en liten specialare. Black Country Communion spelar på fina KB-hallen i Köpendanmark. Nya skivan är oerhört bra, ett rejält uppsving från förra som lovade mycket men där någonting saknades. Det någonting har man nu hittat och skivan är definitivt en av årets bästa. Som en liten liten bakelse ovanpå tårtan så vet jag att de även kör Deep Purple´s Burn live. Det är en skojig bonus, det var nämligen i just KB-hallen som Purple Mark III hade sin urpremiär med nya medlemmarna Glenn Hughes och David Coverdale den 8/12 1973. Jag har redan sett Ritchie Blackmore köra Burn i denna hall, och nu är det således dags att höra Glenn Hughes göra detsamma. Historiens vingslag slår emot en som...eh...vingar....och slag?

Imorgon blir det fredagslista som denna gång för min del kommer att bestå av ringarna på vattnet efter söndagens Big 4 på Ullevi, kanske den roligaste konsert jag sett på år och dar. Man blev 15 år igen när man fick se en hög med favoritband som dessutom sändes på TV och som nu står fint i DVD-samlingen, nästan som de gamla VHS-bootlegsen med typ samma band från tidigt 90-tal.

Ah, great days. No they weren´t. Yes, I know, but you´re supposed to SAY that: "Ah, Great days!". Ah.

Om någon plockar den brittiska referensen ovan utlovas ett pris av eventuellt otäck karaktär.

/Alex

måndag, juli 04, 2011

Till två fans

Dagens blogginlägg tillägnas två ca. 14-åriga killar.

Iron Maiden var ok i fredags på Ullevi, det var 23:e gången jag såg dem och i det läget är det lätt att bli lite blasé. De nya låtarna funkade tyvärr inte så vidare bra, men när The trooper drogs igång efter ungefär en halvtimme så exploderade Ullevi och stämningen stannade kvar under nästan hela återstoden av spelningen.

Där skulle jag kunnat sluta skriva, men det går inte. Jag såg min 23:e Maidenkonsert i ett nytt ljus tack vare två unga killar som stod ett par rader nedanför mig och som förbehållslöst älskade varje sekund av konserten. Plötsligt kände jag mig gammal och nästan lite dum där jag satt med min lilla anteckningsbok för setlists och genomanalyserade precis allting. Ljud, sånginsats, låtval - inget lämnas åt slumpen när jag går på konsert. För killarna framför mig (som jag inte har någon som helst relation till) var det annat ljud i skällan.

Det kanske var deras första Maidenspelning. Eller deras tredje. De var i vilket fall garanterat inte födda när jag såg Maiden första gången. De älskade varje sekund, varje minut, varje ton och varje låt. Efter ett par låtar insåg jag att det var jag som stod där för sisådär ungefär 20 konserter sedan. Inga referenspunkter till huruvida låtlistan var bättre i Garmisch-Partenkirchen en vecka innan, inga synpunkter på väder, uppresa eller för få bajamajor. Bara kärlek.

Jag kände mig som sagt först lite gammal. Sen insåg jag att inget egentligen hade förändrats. Även om jag helst sitter ner på en läktare idag än står i skramlet på golvet så har jag också kärleken kvar. Inte lika kravlös, och det är min brist, men den är fortfarande stor på gränsen till monumental. Jag såg två killar framför mig som upplevde sina än så länge ganska korta livs kanske bästa spelning, och jag njöt tillsammans med dem. I vimlet av alla låtsasfans som bara kommer för att det är en stor spelning (Robbie Williams, Kalle Jularbo, Mahatma Gandhi - bara det är på Ullevi så är det fräckt) återupptäckte jag inte bara Maiden som liveband utan kom även till insikt om att det finns hopp. Trots att världen går mot en mer glättig snabbköpsinriktad demusikaliserad och dekulturaliserad verklighet så finns det människor som är beredda att ta facklan från generationen innan och hålla den högt.

Maiden sjöng det bäst för oss, och om oss.

And if you´re taking a walk throught he garden of life
What do you think you´d expect you would see?
Just like a mirror reflecting the moves of your life
And in the river refelections of me

We´re blood brothers.



/Alex

fredag, juli 01, 2011

Fredagslistan

Martin har lyssnat på In Flames, jag har lyssnat på Dream Theater och ikväll lyssnar vi båda på Iron Maiden på Ullevi. Stadig lista idag.

UP THE IRONS!



/Alex

Featured Post

Fredagslistan 2017, vecka 37: Allt under nio minuter är fegt

Ave Fredagsmorgon! Känns det lite segt idag? Långsamt och utdraget? Som sirap doppad i kola doppad i sirap? Bra, den känslan ska bejakas s...

Populära inlägg