Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 8

måndag, december 05, 2016

Nominerad: "King" - FLESHGOD APOCALYPSE

Mästarna på episk överlastning, italienska FLESHGOD APOCALYPSE, återvänder med en skiva som har fått oförtjänt dålig kritik - i alla fall på Metal Archives. "King" är en skiva där det visas att  [d]et som alltid har varit bandets grej är att kombinera det symfoniska med rejäl dödsmetall. Här lyckas de bättre än någonsin. Tidigare har jag fått intrycket att bandet alltid först har skrivit de rena dödslåtarna för att sedan sätta sig ner och lägga till det symfoniska ovanpå. På ”King” har dessa två element sammanfogats på ett sätt som är vida bättre än det bandet har gjort sedan tidigare.
Jag misstänker att har du hört bandet innan så kommer du tycka att det är business as usual och du har en poäng i detta. Men genomförandet är så väsentligt mycket starkare än på bra länge. Att bandet dessutom ser till att spela upp det stora känsloregistret gör ju sannerligen inte sakernas tillstånd sämre.
Så skrev jag i min recension av skivan på WeRock, och jag har inte ändrat mig sedan dess. "King" kan vara det bästa albumet bandet gjort. 
/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 7

söndag, december 04, 2016

Nominerad: "Winter" - OCEANS OF SLUMBER

En av årets absolut mest intressanta skivor. Jag får samma känsla av "Winter" som när jag lyssnar på "Duende" av THE GREAT DISCORD. Det här är utforskande musik med mycket känslor och en hög grad av episkhet. Lägg till detta en extremt utvecklad känsla för låtuppbyggnad och en sångerska - Cammie Gilbert - som sannerligen har löd i pipan och vi får en skiva som jag har återkommit i ganska ofta under året.

"Winter" är en skiva som på ett extremt övertygande sätt visar på hur bra det kan bli när dynamiken sitter som en keps.  Mellan lugna partier och rent rens skapar OCEANS OF SLUMBER stundtals ren magi.

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 6

lördag, december 03, 2016

Nominerad: "Winter Thrice" - BORKNAGAR

Närhelst jag vill ha verkligt episk musik så har jag sedan "Winter Thrice" kom ut i början av 2016 haft en stadig skiva att ta till. Detta är ett verkligt styrkeprov från ett band som om det hade velat sig illa inte hade haft Vintersorg att tillgå som en av sångarna. Den olycka som sångaren drabbades av - ett fall från hög höjd - gjorde att livet hängde på en skör tråd. Att höra hans röst är inget annat än totalt fantastiskt. Genomgående är sången en av de starkaste punkterna på skivan, även om musiken är helt enastående till stora delar. BORKNAGAR är ett band som jag gärna delar ut högt betyg till - det kändes riktigt härligt att kunna göra detta till "Winter Thrice"!

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 5

fredag, december 02, 2016

Nominerad: "Distance│Collapsed" - INVERLOCH

Det var riktigt kul att återvända till nya zeeländska INVERLOCHs "Distance│Collapsed" som är en av årets mest murkna och illavarslande skivor. Jag var - och är - imponerad av den tonkonst som det bjuds på här.

Det är vanskligt med den musik INVERLOCH spelar – blandningen mellan den nästan trögflytande doomen (som ju är en ytterst svår subgenre som fel utförd riskerar att tråka ut lyssnaren fullständigt) – och den mer larmande dödsen måste vara väl avvägd. Det är den verkligen.
Så skrev jag i min recension av skivan, och detta faktum har inte ändrats - likt en döende jättebälta släpar sig musiken ofta fram med knapp styrfart. Och detta finner jag helt fascinerande!

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 48: Favorit i Repris

Gott folk!

Av olika anledningar så kör jag denna vecka en favorit i repris. För tre år sedan gjorde jag en av de mest skruvade listor vi gjort på bloggen överhuvudtaget tror jag - metal med blåsinstrument inslängda i mixen.

Så här skrev jag då:

Godmorgon!

Denna vecka bjuder jag på en mycket skruvad lista: metal med blås. Detta hör inte till vanligheterna vågar jag påstå. Men, invänder nu vän av ordning, finns det inte flera band som har samarbetat med symfoniorkestrar, körer, och individuella instrumentalister som har lirat solon i låtar? Jo, det har det. Men det var inte detta jag var ute efter i detta fall. Jag ville se om det faktiskt fanns band som fullt medvetet hade skrivit musik med tanke på att använda en blåssektion eller en enskild musiker redan från början. Och det fanns det. Inte speciellt många, men tillräckligt för att jag skulle få ihop en fem låtar lång lista på musik som verkligen heter duga.

RIOT är ett band med en lång historia. Bandets första sejour varade mellan 1975-1984. Efter det att bandet inte nådde större framgångar rent ekonomiskt lade man ner, men återupptog verksamheten redan 1986. Bandet är idag fortsatt verksamt och släppte så sent som 2011 skivan "Immortal Soul". Men det är inte den skivan vi ska prata om idag utan "The Priviledge Of Power" som kom i februari 1990. Här har man alltså tagit in en hel blåssektion. Och det är inte vilken blåssektion som helst kan jag tala om, utan snarare blåssektionen med stort B: Tower Of Powers blåssektion. Detta är alltså blåssektionen som i pricip alla som behövde ha en top-notch blåssektion och hade en hyfsad budget använde sig av under en väldigt lång period. Och jag förstår varför - detta är ren lyxkräm om ni frågar mig. Låten i fråga, Killer, är en störtskön, assvängig låt redan utan blåssektionen. Jag vill dock verkligen hävda att blåset höjer låten ytterligare. Det är måktigt, skruvad och fullständigt briljant.

Vi släpper lös sköna galningarna i THE DILLINGER ESCAPE PLAN i låten White Lizard som förutom ett helt klockrent utnyttjande av en blåssektion vräker på med piano och mer än lovligt galen sång från Greg Puciato. Detta är ren och skär magi om ni frågar mig.


HAKEN är ett band som jag stiftade bekantskap med tidigare i år genom "The Mountain". Detta är progressiv musik som när den funkar är alldeles ypperlig. Låten i detta fall heter Somebody och är en finstämd låt med en fin långsam stegring i intensitet för att i sluten vräka på med tungt brass. Jag tycker att detta verkligen är bra - första gången jag lyssnade på låten hajade jag till när den fullständigt ljuva klangen från brasset nådde öronen.

Ni kanske såg det komma? STRAPPING YOUNG LAD och bandets primus motor Devin Townsend drog sig verkligen inte för att korsa gränser vad gäller rätt mycket. Antiproduct från "The New Black" är från början en rätt skruvad historia. Precis som större delen av bandets musik var. Mellanspelet är dock helt briljant - för det första svänger det utav bara fan. För det andra dyker det upp en flöjt.

SEAR BLISS är ett ungerskt, mycket eklektiskt black metalband. Jag stötte på bandet när jag recenserade bandets senaste skiva "Eternal Recurrence" från 2012. Första låten på den skivan heter The Eternal Quest och innehåller inte bara stomp och growl utan även trumpetspel som verkligen höjer låten.

/Martin


Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 4

torsdag, december 01, 2016

Nominerad: "The Great Destroyer" - GADGET

Äntligen kom det en ny skiva av GADGET, och vilken skiva sen! Oavsett om skivan hamnar på den slutliga listan, så är "The Great Destroyer" en riktigt bra grindcoreskiva - kanske den bästa som har kommit ut i år. Jag tog i rejält i min recension av skivan och satte en betygsnia utan minsta tvekan. Jag känner verkligen att de lirar som ett band som vet vad de vill och har förmågan att leverera musik som ligger på de övre nivåerna inom grindcore.
”The Great Destoyer” är en skiva som på ett hänsynslöst underbart sätt visar att GADGET med besked är tillbaka. De är det där de hör hemma – i toppen. 
Grindcore är en genre som är lika omedelbar som den är hänsynslös. Trots de många skiftningarna inom subgenren är det inte svårt att direkt uppleva om banden ifråga vet vad de sysslar med och kan leverera ett stabilt hantverk. GADGET gör såklart detta med bravur!
/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 3

onsdag, november 30, 2016

Nominerad: "Krighsu" - WORMED
Med WORMED så vet man vad som väntar: superteknisk och extremt bra döds. "Krighsu" är en skiva som inte bara har lett till en nästan episk felprocent felstavningar, utan också till att verkligen befästa WORMED som ett av de mest spännande och stringenta tekniska dödsmetallbanden på planeten. "Krighsu" är en skiva som med oerhörd elegans (ja, jag använder detta ordet!) i brutaliteten och teknikaliteten fullständigt äger mig som lyssnare. Det är i det närmaste förbryllande bra, och oavbrutet intressant att lyssna på vilka krumsprång som denna spanska orkester utsätter lyssnaren för. Produktionen är dessutom helt lysande.

/Martin

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 2

tisdag, november 29, 2016

Nominerad: "The Curse That Is" - GRAVES AT SEA.
2016 är året då jag inte längre kan hävda att jag inte gillar doom eller sludge. Det har kommit alldeles för många riktigt bra skivor inom dessa subgenrer för att det ska kännas moraliskt försvarbart att inta en negativ position. GRAVES AT SEAs "The Curse That Is" är en av dessa skivor som, likt en murbräcka, verkligen imponerar på mig. Här finns en rent otrolig angelägenhet och en drabbande känsla genomgående på skivan som det tagit bandet 15 år att göra. Det märks, då hela skivan känns väldigt genomarbetad och där låtar som med råge spräcker 10-minutersstrecket känns helt relevanta och bra!

/Martin